Home -- Swedish -- Perform a PLAY -- 017 (So courageous 2)
17. Så modigt 2
Regnet smattrade. Underbart! På bara några dagar hade trädgårdarna, fälten och parkerna återhämtat sig från torkan.
Vem sände regnet vid rätt tid? Vem håller allt vid liv?
I Israel fanns det en tid då nästan alla hade glömt bort att det bara finns en Gud. Det är han som ger regn och solsken. Folket gjorde gudar av trä och sten. En av dessa gudar gav de namnet Baal. De trodde att de skulle få säd, frukt och stora boskapshjordar från denna döda figur.
Den som var ansvarig för denna falska tro var kung Achav.
Allt började när han gifte sig med fel kvinna. Isebel kom från ett land där ingen kände den sanne Guden. Hon tog med sig sin religion, Baalsdyrkan, till Israel. Kung Achav lät sig övertygas om att också dyrka Baal. Och hela landet hängde på.
Nej, inte alla. Elia gjorde det inte. Han tillhörde dem som förblev trogna mot Gud.
En dag bad han:
Elia: ”Åh Gud, låt det inte regna på tre år. Då kommer hela detta folk att inse att du är den ende Gud som kan ge regn och få saker att växa.”
Elia var övertygad om att Gud skulle visa alla att han ensam är Gud. Han skyndade i väg till kungens palats. Utan avtalad tid gick han genom korridoren tills han nådde tronsalen där kung Achav satt.
Orädd ställde han sig inför kungen och sa:
Elia: ”Kung Achav, så sant som Herren lever, under de närmaste tre åren kommer det inte att regna en enda droppe. På det sättet kommer du att veta att det bara finns en levande Gud.”
Och innan Achav ens hann säga ett enda ord hade Elia försvunnit. Och vad hände sen?
Du kan höra vad som händer härnäst om du lyssnar på nästa avsnitt.
Röster: Berättare, Elia
© Copyright: CEF Germany