Home -- Swedish -- Perform a PLAY -- 117 (Sad Christmas memory 1)
117. Ett sorgligt julminne 1
Annette vred och vände på sig i sin säng. Plötsligt kom hon ihåg: Det är ju jul!
Med den tanken flög hon upp ur sängen.
Annette: ”Danny! Danny, var är du?”
Danny: ”Kom fort till framdörren, Annette.”
Danny: ”Vad gör du utomhus? Du kommer bli sjuk.”
Danny: ”Annette, jultomten har varit här! Du sa att han inte skulle kunna komma till oss här i bergen. Men jag satte ut mina röda tofflor ändå, och titta! Han har kommit med någonting till mig.”
Annette såg det. En snövit kattunge låg och gosade i den mjuka tofflan. Danny bar in den i huset.
Danny: ”Den ska heta Snövit. Jag är så glad.”
Danny gav kattungen lite varm mjölk och Annette satte sig i mormors gungstol och tittade på dem. Medan hon tittade, tänkte hon på julen för 5 år sedan.
Då hade hon varit sju år och gått till kyrkan med sin granne och hennes son Lukas. Det hade varit underbart att höra alla julsångerna och att lyssna till prästen som talat om Jesusbarnet. Men hon hade bara inte kunnat tåla Lukas, den girige pojken med det becksvarta håret. Han hade tiggt av Annettes pepparkakor. Men hon hade inte gett honom några. Absolut inte! Sedan hade hon pulsat hem genom snön. Hon hade sett fram emot julafton. Men när hon hade sett sin pappas ledsna ansikte, hade hon blivit orolig.
Annette: ”Har mamma blivit sämre?”
Pappa: ”Ja, Annette, hon är mycket sjuk. Hon vill prata med dig.”
Tyst hade Annette gått till hennes säng. Hon skulle aldrig glömma vad hennes mamma med svag röst sa till henne:
Mamma: ”Annette, jag har en gåva till dig. Det är en lillebror. Ta väl hand om honom.”
Annette hade tagit bebisen. Vad betydde detta? Senare hade hennes pappa kommit till henne.
Pappa: ”Annette, din mamma finns inte med oss längre. Hon firar jul i himlen. Hon visste att hon skulle dö och därför gav hon dig lille Danny.”
Annette hade gråtit sig själv till sömns i sin pappas armar. Det hade varit en mycket ledsam juldag.
Annette var så djupt försjunken i sina tankar att hon inte ens märkte att mormor kommit in i rummet.
Danny: ”Mormor, kan du berätta för oss om himlen?”
Danny gillade när mormor berättade om denna underbara plats där det inte finns några tårar.
Men i Annettes hjärta låg fortfarande konflikten med Lukas kvar. Det fanns inget utrymme för Jesus. Därför blev allting mycket värre.
Du får höra vad som hände sen i nästa avsnitt.
Röster: Berättare, Annette, Danny, pappa, mamma
© Copyright: CEF Germany