STORIES for CHILDREN by Sister Farida(www.wol-children.net) |
|
|
Home عربي |
Home -- Swedish -- Perform a PLAY -- 044 (The witch doctor rants 3) This page in: -- Albanian -- Arabic? -- Armenian -- Aymara -- Azeri -- Bengali -- Bulgarian -- Cebuano -- Chinese -- English -- Farsi? -- French -- Fulfulde -- German -- Greek -- Guarani -- Hebrew -- Hindi -- Indonesian -- Italian -- Japanese -- Kazakh -- Korean -- Kyrgyz -- Macedonian -- Malayalam? -- Platt (Low German) -- Portuguese -- Punjabi -- Quechua -- Romanian -- Russian -- Serbian -- Slovene -- Spanish-AM -- Spanish-ES -- SWEDISH -- Swiss German? -- Tamil -- Turkish -- Ukrainian -- Urdu -- Uzbek
DRAMAN -- framför dem för dina vänner!
Pjäser för barn att framföra
44. Häxdoktorn rasar 3TiFam: ”Mamma, det börjar regna.” Mamma: ”Vad bra, TiFam, eftersom det sköljer bort dammet.” TiFam: ”Vi har inte sett Victor. Är han död?” Mamma: ”Jag tror inte det.” TiFam: ”Men pappa sa att de onda andarna skulle döda honom eftersom han alltid pratar om Jesus.” Mamma: ”Jag tror att hans Gud är starkare. Aj, min fot.” TiFams mamma halkade och skadade sin fot. Hur skulle hon nu komma tillbaka hem? I ösregnet kom de fram till missionärens hus och knackade på dörren. Och vem öppnade dörren? Victor! Han levde. Victor: ”Kom in. Ni kan torka vid elden.” Medan hennes mammas fot sågs efter, grät TiFam. TiFam: ”Du kommer att dö. Min pappa förbannade dig till döds. Jag är rädd! Vi borde inte vara här.” Victor: ”Du behöver inte vara rädd. Förbannelsen kan inte skada mig eftersom Jesus är min herre och skyddar mig.” Mamma: ”Victor, jag hörde dig vid marknaden. Jag trodde på dina ord och sedan dess har jag frid i mitt hjärta.” Samtalet var bra för hennes mamma, men TiFam var fortfarande rädd för sin pappa. Om han någonsin fick veta detta … De var mycket trötta när de kom hem. Och vädret blev bara värre och värre. Det stormade och regnade utan uppehåll. Floden rann över sina flodbankar, gatorna spolades bort, och det gick flera dagar då ingen kunde gå ut. (Knackande ljud) TiFam: ”Vem där?” (ljud av dörr som öppnas) Orestil: ”Victor, varför har du kommit hit?” Victor: ”Det är ett jordskred. På grund av det usla vädret, så har stora stenbitar lossnat. Lämna huset så att ni inte blir begravda i lera.” Orestil: ”Det är trams. Vi stannar här. Andarna kommer att skydda oss.” Victor: ”De kan inte hjälpa dig. Bara den levande Guden kan hjälpa, om du bara skulle tro på honom.” Orestil: ”Jag vill inte höra det här. Försvinn! Ut ur mitt hus!” Innan Victor gick, uppmuntrade han fru Orestil. Victor: ”Fru Orestil, var inte rädd. Gud är med dig.” Victor hade precis lämnat huset när Orestil tog ner sin största machete och lämnade huset med ilska. TiFam: ”Sluta, pappa, gör det inte!” Berättelsen fortsätter i nästa avsnitt. Röster: Berättare, TiFam, mamma, Victor, Orestil © Copyright: CEF Germany |