Home -- Swedish -- Perform a PLAY -- 021 (Sin begins little by little 6)
21. Synden börjar med det lilla 6
Kung Achav vankade fram och tillbaka i sitt palats. Han lutade sig ut över fönsterbrädan för att beundra vingården igen.
Achav: ”Jag måste ha den här vingården! Den ligger ju bredvid mitt palats. Jag kan göra en helt fantastisk köksträdgård av den.”
Han gick till ägaren.
Achav: ”Navot, låt mig köpa din vingård.”
Navot: ”Aldrig! Den här vingården är ett arv efter mina förfäder. Man får inte sälja ett arv – det står i Guds lag.”
Utan att säga adjö gick Achav hem. Han kände sig förolämpad och slängde sig surt ner på sängen.
Tjurar du också när du inte får som du vill?
Kung Achav vände grinigt sitt ansikte mot väggen.
Isebel: ”Vad är det med dig?”
När han berättat för Isebel sa hon:
Isebel: ”Res dig upp och oroa dig inte mer. Jag ska se till att vingården blir din.”
Drottningen skrev ett brev till stadens ledare. Hon förfalskade kungens signatur och förseglade brevet med kungens sigill.
Stadens vise män läste brevet: ”Ordna en fest och bjud in Navot. Anklaga honom sedan: Du har hädat mot Gud och kungen; du ska straffas med döden.”
Så blev det. Utan att misstänka något tackade Navot ja till inbjudan. Den kvällen dog han.
Visst är det hemskt hur en liten synd kan växa till något så fruktansvärt?
Att se – vilja ha – bli avundsjuk – vara stolt – bli förolämpad – ljuga – och sedan mord!
Nyheten om Navots död spreds fort. Kung Achav tog över vingården, helt utan att tänka på vad Gud skulle tycka. Plötsligt stod Elia framför honom och Achav blev blek som ett lakan.
Achav: ”Så nu har du hittat mig, min fiende?”
Elia: ”Ja, jag har hittat dig. Du har syndat och låtit synden växa i ditt hjärta. Gud hatar synd och kommer förgöra dig och din familj.”
Elias ord gnagde i kungen, som ångrade vad han gjort. Gud såg hans hjärta och lät honom leva. När vi bekänner våra synder till Herren Jesus är han trogen och förlåter oss våra synder.
Röster: Berättare, Achav, Navot, Isebel, Elia
© Copyright: CEF Germany