STORIES for CHILDREN by Sister Farida(www.wol-children.net) |
|
|
Home عربي |
Home -- Swedish -- Perform a PLAY -- 119 (Danni fell 3) This page in: -- Albanian -- Arabic? -- Armenian -- Aymara -- Azeri -- Bengali -- Bulgarian -- Cebuano -- Chinese -- English -- Farsi? -- French -- Fulfulde -- German -- Greek -- Guarani -- Hebrew -- Hindi -- Indonesian -- Italian -- Japanese -- Kazakh -- Korean -- Kyrgyz -- Macedonian -- Malayalam? -- Platt (Low German) -- Portuguese -- Punjabi -- Quechua -- Romanian -- Russian -- Serbian -- Slovene -- Spanish-AM -- Spanish-ES -- SWEDISH -- Swiss German? -- Tamil -- Turkish -- Ukrainian -- Urdu -- Uzbek
DRAMAN -- framför dem för dina vänner!
Pjäser för barn att framföra
119. Dani föll 3Mormor tittade mot köksklockan. Danny borde ha varit hemma vid det här laget. Hon bad en tyst bön medan Annette och hennes pappa klättrade upp på berget för att söka efter honom. Pappa: ”Danny! Danny, kan du höra oss?” Annette: ”Pappa, Lukas har säkert någonting med det här att göra. Jag springer och frågar honom lite snabbt.” Annette sprang till grannens hus och sedan in i ladan. Smidigt som en vildkatt klättrade hon upp för stegen och slängde sig på Lukas, som grät. Annette: ”Var är Danny? Vad har du gjort med honom?” Lukas: ”Jag vet inte var han är. Det var inte mitt fel.” Annette: ”Vad var inte ditt fel? Berätta var han är annars ringer jag polisen.” Lukas: ”Danny är död.” Annette blev blek som ett spöke. Sedan sprang hon efter Lukas som ledde henne till ravinen där Danny hade ramlat ned. Pappa firade ner sig i skrevan med ett rep. På en klippavsats hittade han Danny med ett hemskt förvridet ben. Pappa: ”Danny lever! Han föll inte hela vägen ned och drunknade inte i den forsande floden.” Annette såg på när hennes pappa kom upp ur skrevan med Danny, och han räddade till och med kattungen. Gud skyddade Dannys liv. Men trots god vård på sjukhuset så kunde han bara gå med kryckor. Annette: ”Det är Lukas fel!” Hade Annette rätt? Hon hatade Lukas och blev mer och mer olycklig. I hennes hjärta fanns ingen plats för allt som hennes pappa läste för henne från Bibeln om kvällarna. Det intresserade henne inte att Jesus älskar alla och förlåter oss för vårt hat. Glömma? Nej. Hon ville ha hämnd. En dag upptäckte Annette en vackert karvad ponny på trapporna till grannens hus. Hon beundrade manen och hovarna. Det var så välgjort. Annette: ”Jag trodde inte att Lukas kunde göra något sådant. Han vill säkert vinna första pris på skolans tävling. Men det ska jag sätta stopp för.” (ljud av trä som faller på marken, stampande fötter) Med ett slag kastade hon ner konstverket på marken och stampade det i bitar. Det fanns så mycket hat i hennes hjärta som kom ut just då. Annette visste att hennes elakhet var fel, men hon tänkte: Lukas är mycket värre än vad jag är. Hon gick iväg i smyg. Och nästa avsnitt berättar vad som sedan hände sedan. Röster: Berättare, pappa, Annette, Lukas © Copyright: CEF Germany |