Swedish, Dramas: Piece 105 – Tecknet på dörren 5

Home -- Swedish -- Perform a PLAY -- 105 (The sign on the door 5)

This page in: -- Albanian -- Arabic ? -- Armenian -- Aymara -- Azeri -- Bengali -- Bulgarian -- Cebuano -- Chinese -- English -- Farsi ? -- French -- Fulfulde -- German -- Greek -- Guarani -- Hebrew -- Hindi -- Indonesian -- Italian -- Japanese -- Kazakh -- Korean -- Kyrgyz -- Macedonian -- Malayalam ? -- Platt (Low German) -- Portuguese -- Punjabi -- Quechua -- Romanian -- Russian -- Serbian -- Slovene -- Spanish-AM -- Spanish-ES -- SWEDISH -- Swiss German ? -- Tamil -- Turkish -- Ukrainian -- Urdu -- Uzbek

Previous Piece -- Next Piece

DRAMAN -- framför dem för dina vänner!

Pjäser för barn att framföra

105. Tecknet på dörren 5

På morgonen stannade flyttbilen framför huset.

Pojke: ”Mamma, de kommer.”

Mamma: ”Kan du bära din fågelbur?”

Pojke: ”Howie, har du hört? Vi ska flytta (ljudet av en fågel som kvittrar)! Är du glad? Jag är alldeles pirrig.”

Och för de vuxna fanns det inget slut på stressen.

Tänk hur det var då, när inte bara en familj var tvungen att flytta, utan ett helt folk.

De hade länge velat lämna Egypten och komma bort från slaveriet. Men Farao tillät dem inte att ge sig i väg. Han tvingade dem att stanna. De fick jobba så hårt. Dag och natt ropade de till Gud i sin nöd. Gud gjorde många mirakler, men Farao förblev hårdhjärtad. Gud upprepade sitt uppdrag för Mose.

Gud: ”Mose, gå till Farao. Ikväll ska jag gå genom Egyptens land, och i varje familj kommer den äldste sonen att dö.”

På kvällen såg en israelitisk pojke på när hans pappa slaktade ett lamm.

Josua: ”Pappa, varför måste lammet dö?”

Pappa: ”Så att du kan leva, Josua. Gud vill ha det så.”

Pappan tog lite av blodet från lammet och penslade det på husets dörrkarm. Vänster, höger, överst.

Pappa: ”Blodet är ett tecken. Gud kommer att passera vårt hus i kväll, och när han ser blodet kommer han att skydda oss.”

Josua: ”Jag tycker synd om lammet, men det kommer att rädda mitt liv.”

Varje israelitisk familj målade sina dörrkarmar med blod från ett lamm.

Pappa: ”Josua, kom in nu, det är redan mörkt. Klä på dig. Vi måste vara redo.”

De åt stående. Runt midnatt hörde de höga rop. I varje egyptiskt hus dog den äldste sonen.

Farao: ”Lämna Egypten så fort ni kan. Ge er i väg med allt som tillhör er. GÅ NU!”

Mer än en miljon män, kvinnor och barn var redo att lämna Egypten den natten.

Josua levde. Hans pappa tog honom i handen. Tecknet på dörrkarmen hade skyddat dem och räddat deras liv.

Gud vill skydda. Han vill liv och inte död.

Herren Jesus hängde sårad på korset och sedan dog han. Hans blod var tecknet på att Gud vill rädda oss från en evig död. Det är därför Jesus säger: ”Den som tror på mig ska leva, om han än dör.” (Joh. 11:25)

Röster: Berättare, pojke, mamma, Gud, Josua, pappa, Farao

STORIES for CHILDREN by Sister Farida

105. Tecknet på dörren 5